Resa till Fjällmuseét i Funäsdalen samt Rosa Taikon.
ag vaknade strax före ½7 av frugan som tyckte
det var dags att stiga upp. Lite frukost skule vi hinna
med innan vi for iväg.
Bussen hade jag hämtat kvällen innan. Efter kaffe och några
smörgåsar gick jag ut och startade den så vi skulle slippa frysa
då natten hade varit kall.

Först på plats var Mikael och Maj-Britt Loodh från Hassela.
Strax efter dom dök Jan Hedenberg från Hudiksvall upp. Med sig
i bilen hade han Sven-Olov och ? Andersson.

Vi påbörjade resan men hade ett stopp till att göra innan vi var
fulltaliga. Kurt och Ingierd Pettersson hoppade på utanför Delins i
Ljusdal, vi var på väg.

Rimfrosten har bitit sig fast i löven.
Trots solen vill den inte släppa sitt tag.

räden som svischade förbi oss efter vägen var alla
fulla av rimfrost och lövträden lyste i höstens gula,
röda och oranga färger.
Efter att vi passerat Sveg kom vi fram till att en kopp kaffe skulle
sitta fint så jag svängde in på en p-plats intill en sjö.
Man kände redan när man klev ur bussen att det var kyligt.
Kameror plockades fram och fikapausen förevigades från alla
håll och kanter.

Mikael Loodh försöker få rätt inställning på sin
kamera så han kan föreviga vår fikastund.

Kaffet smakade bra i höstkylan.

äl framme i Funäsdalen var det enkelt att hitta till
Fjällmuseet. Först gick vi på det nedre planet och
tittade på likheterna på kläder i från Jämtland-
Härjedalen och Tröndelag i Norge.
Kl. 12.00 Fick vi sätta oss i museées filmsal och tittade där på
bildspel. Dalen som Gud gömde, ett bildspel om Härjedalen
samt ett bildspel om samernas liv.

Efter bildspelen gick vi och tittade på museets samlingar, dessa
visade mycket av det man använde sig av förr i tiden samt hur
livet kunde te sig kring Funäsdalen.

Här sitter alla bänkade för att titta på bildspel.

atdags. Mer än halva dagen hade gått och vi
kände att det var dags att få i sig någonting.
Tyvärr hade de flesta serveringarna stängt vid denna tidpunkt,
dom öppnade inte före kl. 17.00 och så länge hade inte vi tänkt
att stanna, så dagens lunch blev på Funäsdalens grillbar.
rodde nästan ett tag att vi åkt förbi avfarten från
R84 till Östersund men till slut dök den upp.
Då jag kände mig lite stressad gasade jag på lite
och höll nästan på att missa infarten till Flor.
Flor visade sig bestå av ganska många gårdar, men vart bodde
Rosa? Ett av husen utmärkte sig en hel del, men ingen skylt, så
vi fortsatte. Väl igenom Flor blev jag återigen tvungen att ringa
Rosa för att höra med henne vart hon bodde. Jodå, det var
det bruna huset med blått runt fönstren samt gula knutar.
Rosa Taikon pratade mycket om sin sociala
bakgrund och hur den påverkat hennes liv.

osa visade sig vara en mycket intressant kvinna.
Jag visste att hon var syster till Katarina, men största
intresset för mig var silversmidet.
Rosa ville, till att börja med, prata om sin sociala bakgrund och
jag tror faktiskt hon trollband oss alla när hon berättade om sin
och systerns arbete för att zigenare skulle få rättighet till en dräglig
tillvaro i Sverige.
Silversmidet fick hon, enligt sig själv, mycket inspiration till från
just denna bakgrund.

Hon visade oss först ett par av sina alster och använde Ullica
samt Ingierd som modeller. När man synade dessa smycken
såg man att ingenting lämnats åt slumpen, dom var superba,
både i utformning samt detalj.

Ett av Rosas delikata silversmycken.

fter att ha sett dessa smycken fick vi se många
fler. En del av dessa var till salu, men det var ingen
som passade på att handla.
Rosa visade oss även sin arbetsplats, vilken var utformad som
ett u, hon hade allt hon behövde inom räckhåll och det såg
mycket genomtänkt ut. Kan tänka mig att de panoramafönster
hon hade släpper in mycket av det ljus hon behöver.

Några av oss köpte Katitzi-böcker och därefter tackade vi
Rosa och for hemåt.

Vet inte hur det var med dom andra, men jag blev i alla fall lite
biten att jobba mer med silver och gärna testa på filigranarbete.

Silverkulor a´la Rosa.